Vi har gjort två resor till Alsace, här kan du läsa mer om dem.

Snabblänkar
Alsaceresa 2000
Alsaceresa 2004

Alsace 2000.
Alsace - vilka underbara, goda viner! Dit måste vi åka, tyckte både Gerd och jag. Och var det ju heller inte långt från orten Riquewihr, där vi akulle bo, till Mulhouse. Där finns ett av Europas finaste bilmuseer...

Vi hittade det lilla hotellet S:t Nicholas i Riquewihr, och beställde rum där för fem nätter. Hotellet ligger mitt i den lilla staden, som normalt har 400 invånare. När turisterna kommer expanderar antalet människor där alldeles otroligt!

Monsieur Schneider äger hotellet. Han är en profil i staden, och han äger flera hotellbyggnader. Han äger en 1500-talsbyggnad, som nu är renoverad för "gäster med högre anspråk", som han sade.

Det är 90 mil från Trawemunde till Riquewihr, och sträckan gjorde vi på åtta timmar i ett sträck, ja, med måltidsstopp och tankningsstopp.


Hotellets veteranbil från 1934
Vi hade begärt att få garageplats i hotellets eget garage. Monsieur Schneider följde oss till garaget. Men därifrån till hotellet fick vi åka med honom i hotellets Peugeot från 1934! Härligt!

Riquewihr är bara en helt liten stad. Alla hus är mycket gamla, och de få som byggs är väl stilanpassade. Gerd beundrar husen i huvudgatan Ru General de Gaulle.

När vi var i Alsace våren 2000 var man klara med att ha beskurit vinrankorna och bundit upp dem. Ett enormt hantverk som alla odlare måste göra med varje vinstock!

När man är i Alsace måste man äta av regionens underbara löksoppa (bilden) men också av Tarte flambee!

På resan ner övernattade vi i den lilla lugna vackra tyska orten Lippholdshusen på en bodgård, ombyggd til hotell. Det mesta av maten kom från den egna gården! Gerd och Ido redo att kliva in i bilen.

Vid andra besöket i Alsace fick vi se hur beskärningen av vinstockarna gick till. Ett gediget hantvererk alla odlare måste göra senast en viss tid för att stockarna ska växa igen och ge god skörd. Här förklarar damen vi hittade i vinfältet utanför Riquewihr.

Faktiskt: Alsace är vackrare än "på vykort"! Här växer vinstockarna uppåt i höjderna.

Hotellets ägare, Monsieur Schneider, tog oss med ut en sväng i hotellets Peugeot-buss frpn 1948 och visade odlingarna runt kring Riquewihr.

Här vi redao att åka iväg med Monsieur Schneider i hans Peugeot-buss från 1948.

Monsieur Schneider är en betydande person i Riquewihr och har flera byggnader i sitt hotellkomplex. Han är också delägare i vinkooperativet i grannorten Riebeauville, Frankrikes äldsta. Här samtalar han med Maitre de chai, "källarmästaren", chefen för anläggningen.

Det är klart att Monseiur Schneider hade ordnat med vinprovning för oss! Här är glasen redo och vi får områdets speciella bröd som tilltugg.

I kooperativet gör man också cremant-viner, d v s champagneliknande viner av god kvalitet. Källarmästaren visar hur man snurrar flaskorna för att få ner fällningarna i flaskhalsen..

Jaha, vilka ska välja att ta med oss hem? Här besäker vi vinfirman Zimmer mitt i staden Riquewihr.

Mulhouse.

I entren till det fantastiska bilmuseet i Mulhouse möts man av denna bjässe till exklusivitet, en Bugatti Royale.

Men det finns också mindre och mindre exklusiva bilar i museet - som denna De Dion Bouton.

Fast det fins ju också exklusiva bilar från landet i öster, Tyskland. En Mercedes-Benz 500 K. Det var den tyska lyxbilen framför alla andra i Tyskland då.

Kylaren på en Bugatti pryddes av en stegrande elefant. Bilen här är en Royale kupé, d v s en bil där chauffören satt utomhus och herrskapet inne i den ombonade kupen med oerhört fin plyschklädsel att sitta på.

Här har vi en bil i lyxsegmentet med namnet Farman. Bilen har en sexcylindrig motor på 6,6 liter och har fyrväxlad växellåda.

Japaner, japaner, japaner sade Sven Jerring en gång. Här kan man säga Bugatti, Buygatti, Bugatti. Museeet har mängder av Bugatti-bilar. Bugattis tävlingsfärg var den franska blå.

Jodå, det finns fler kompressor-mercor där...

Minerva är det nog inte många som känner till i dag. Men det var en belgisktillverkad lyxbil.

Bugatti och Mercedes.

Bugatti för litet sportigare bruk.

Hur ska Sverige klara framtidens energibehov?
Jo:

Vi fick bo i ett annex, där vi disponerade en hel lägenhet med ett par stora rum och egen balkong! Där satt vi på eftermiddagen och njöt av solen och en flaska gott Alsace-vin!

Mitt i Riquewihr finns det flera vinfirmor att besöka. Det är bara 100 eller 200 meter att gå, så är man framme. Den berömda vinfirman Zimmer ligger mit i staden intill huvudgaten Rue General de Gaulle och är värd ett besök. Tvärs över gatan ligger det två andra vinfirmor. Den ena heter Gustave och finns i källarplanet. Vi blev rekommenderade firman av personal på en restaurang, där vi njöt av Alsace-specialitetet Tarte flambee. Och träffade en trevlig kille som gärna lät oss prova innan vi handlade. På planet ovanför fanns en annan vinfirma, som drevs av hans mor. Men de var inte goda vänner, tydligen, så där fanns det inget samarbete.

Vi körde runt i området varje dag. Man brukar säga om något att "det är grant som ett vykort". Om Alsace kan man faktiskt säga, att det är grannare än ett vykort med sin kontrastrika geografi och med bergen Vogeserna som tronar i väster. Att köra fågelvägen tre mil där kan betyda att man måste köra totalt tio, tolv mil!

Krigsminnen
Det finns mängder av minnen i området från andra världskriget - och alla andra krig också. Alsace ligger ju mellan Tyskland och Frankrike, och de båda länderna har under århundradena ständigt krigat om rätten till området.
Litet norr om Riquewihr finns ett betydelsefullt landmärke, slottet Haut Koenigsbourg eller på tyska Hoch Königsburg. Slottet var den västra gränsposteringen i det tyska riket en gång, liksom man på östra sidan av det tyska riket oclså hade ett slott som gränsmarkering.
Haut Koenigsborg ansågs ointagligt. För att komma dit körde vi en vindlande väg, kanske tre mil, innan vi kom upp till slottet med en svindlande utsikt. Högt, högt och med oerhörda branter.
Vilka tror ni att till slut betvingade slottet och raserade det? Och med kanoner, som fick släpas genom oändliga marker och uååt de väldiga häjderna?

JO. svenskarna under trettioåriga kriget!!

Fästningen raserades nästan helt. Under slutet av 1800-talet drog en tysk professor igång en återuppbyggnad, och i dag är Haut Koenigsbourg ett mycket stort turistställe!

Runtomkring i Alsace finns det också mycket krigskyrkogårdar, men man hittar också andra minnesmärken från andra världskrigat. Och vin: det finns det överallt. Egentligen ska man bara låta bilen stå, och många föredrar också att vandra mellan bergen och orterna. Det är inte långt mellan de många små, tilltalande romantiska orterna, och man behöver inte gå vare sig törstande eller hungrig i Alsace.

Maten är utomordentlig, och man bör prova specialiteterna. Tarte flambee, till exempel. Man kan, om man så vill, kalla det för en synnerligen tunn pizza med en massa godsaker ovanpå. Man ska naturligtvis prova löksoppan eller löktårtan! Underbart gott!! Choucrout är en annan specialitet som man är framstående på i Alsace: på tyska heter det sauerkraut, på svenska surkål. Men den smakar annorlunda och bättre i Alsace. Och med ett Alsace-vin till!!! Och är man där i rätt tid på året - på våren - så passa för all del på att äta färsk vit sparris - tillsammans med ett gott Alsace-vin! Det är riktiga höjdpunkter, lovar vi!

Alsace 2004.

Alsace lockar verkligen. Som jag skrivit tidigare är området mycket vackert med sitt slättlandskap och med Vogeserna som "kuliss" där borta i väster - och med alla dessa små romantiska vinbyar överallt. Och så ska man ju förstås inte glömma de goda vinerna och den goda maten!

Det lockade att köra ner dit en gång till. Det gjorde vi redan 2004, tre år efter första resan dit, tillsammans med vännerna Birgitta och Ido Leden. Det blev en litet annorlunda färd ner, i och med att vi körde via Danmark och Rödby/Puttgarden. Vi hade bokat övernattning i den lilla byn Lippoldshausen i närheten av Fulda. Lippholdshausen är en liten, rofylld by upp i höjderna en bit från motorvägens hets. Man kör upp längs en ystert porlande bäck och så kommer man fram till den lilla byn med alla sina vackra gamla hus. Där vi skulle bo hade ägarna byggt om sin gamla gård till modernt hotellboende och en rustik restaurang. De var stolta över att all mat gästerna erbjöds kom från deras egen odling och egen köttproduktion. Rummet var utomordentligt och som det ofta är i mindre orter i Tyskland synnerligen acceptabelt för reskassan. Också maten liksom drickat var mycket prisvärt!

Jag hade skrivit ut hela färdplanen från internet, och det var enkelt att köra. Vi hade visserligen att par Stau. Vid ett ställe hade en bil gått rakt ut i ett skogsparti, och den var fruktansvärt ihopknycklad. De som åkt i den kan det inte ha gått väl för.


Åter till S:t Nicholas
Så småningom anläde vi åter till det lilla hotellet mitt i Riquewihr, S:t Nicholas, och Monsieur Schneider hälsade glatt oss välkomna åter till sitt hotell.

Dagarna som följde besökte vi flera vinfirmor och provade många goda viner. En del köpte vi med oss hem - vi skulle gärna ha köpt mer men bilen har sina begränsningar.

Monsieur Schneider ställe upp på ett utomordentligt sätt för oss, och en dag undrade han om vi ville åka runt med honoom i omgivningen. Det ville vi, så klart!
Han hade skaffat en ny veteranbil till hotellet. Det var en Peugeot buss från 1948, renoverad til bästa skick. Vi embarkerade bussen och Monsieur Schneider lade in ettans växel i den osynkade växellådan. Först kom vi till grannbyn söder om Riquewihr, Kaysersberg, känd för sina viner, ortens skönhet och att Albert Schweizer är född där. Där gick vi en runda i den vackra byn och passade också på att gå in i den mörka kyrkan mitt i byn.
Färden gick vidare, och innan vi kom fram till Riquewihr svängde Monsieur Schneider till vänster, ner i en dal och sedan upp för vinberget. Plötsligt hade vi en strålande vy över Riquewihr! Monsieur Schneider stannade där uppe på höjden och han beskrev de olika lägena och vingårdarna.

Äldsta vinkooperativet
Sedan blev det en brant färd ner igen och vi fortsatte till grannbyn Ribeauville.

- Där finns Frankrikes äldsta vinkooperativ, sade Monsieur Schneider (han talar bra tyska).

Och så förklarade han, att han var delägare i kooperativet. Vad vi förstod desutom en ganska inflytelserik person liksom han i Riquewihr är en respekterad och inflytelserik man. Vi lade märke till att "alla" hälsade på honom.

I Riebeauville körde vi så in på kooperativet, och källarmästaren kom direkt och hälsade på Monsieur Schneider och oss. Vi blev visade in i ett provningsrum med stort glasparti och utsikt mot vinfälten. Där fick vi en kort introduktion innan vi gick ner i källarplanet. Där finns ett stort och intressant museum, som vi gick igenom. Källarmästaren tog oss sedan in i vinifikationsutrymmena och visade också hur har snurrade på flaskorna med cremant-viner, alltså det mousserande vinet.

Provningen vidtog sedan, och vi handlade naturligtvis med oss av de viner vi fastnat för.

Köpt gamla grannhuset
Monsieur Schneider tog oss tillbaka till hotellet i Riquewihr, och där berättade han att han köpt grannhuset till sitt hotell Le Cerf. Och så undrade han om vi ville se det - huset var byggt på 1400-, 1500-talet. Han skulle renoverad det. Klart att vi ville se det!!

Vi klev in i ett hus och kände oss förflyttade flera århundraden tillbaka. Det var ett hus med en stor innergård med brunn mitt på innergården. Runt om gården fanns det svalgångar kring alltsammans. Monsieur Schneider visade oss några rum, och man kunde se vilken potential de hade för framtiden och som hotellutrymmen.

- Här ska det bli hotellboende för gäster med höga anspråk, förklarade Monsieur Schneider. Ni är välkomna om ett par år - då ska det vara klart!

Fast vi får väl i alla fall då bo på "det vanliga boendet". Annars rämnar nog plånboken och får allvarliga framtida men...

Några ord om staden Riquewihr och med anknytning till bilderna till höger.

En fantastisk ort
Det är alltså en fantastisk liten stad, som består av en betydande klunga av mycket gamla hus, som tillsammans med den ålderdomliga stadsplanen ger Riquewihr ett stort mått av charm. Det finns mycket att se i staden, alla vackra gamla hus, alla intressanta affärer, vinfirmorna, restaurangerna, kyrkorna, museerna, försvarsanläggningen kring hela staden. Och precis utanför stadens murar växer så vinfälten uppåt höjderna. Det är verkligen betagande vackert - men det är det ju faktiskt i så många andra orter i Alsace. Gemensamt för dem är dock det underbara vinet!

Åk dit!
Res dit, du som läser detta, och njut av allt detta. Det gjorde vi. Resan gav mersmak...

Jo, duken man kan se på en bild under skålen med den härliga löksoppan, den är en specialitet från Alsace. Vi köpte ett par sådana med oss hem, och de ger oss fina minnen när vi dukar för oss själva eller för gäster ibland!


Mulhouse
Bröderna Schlumpfs bilmuseum,
den f d textilfabriken.

Den som har bara det minsta intresse för bilar och bilens utveckling från det att Gottlieb Daimler och Carl Benz, var på sitt håll, i Tyskland presenterade världens första automobil, borde åka till den före detta textilfabriken i Mulhouse. Där finns Europas största samling av fordon av alla de slag, från minsta till största, från billigaste till dyraste och från "långsammaste till snabbaste.


Paris gaslyktor finns där
När vi var där i samband med Alsaceresan 2000, det var före GPS´ens tid, så vi körde efter karta tills vi kom fram till Mulhouse. Där gällde det att hitta någon invånare som förstod tyska eller engelska. Vi hittade snabbt en mycket hygglig dam, som förklarade "kör efter mig så ska jag visa er". Vi kom snabbt fram och stegade in i dessa väldiga lokaler. En del av dekortionen är mängder av f d gaslyktor, som man plockade bort i Paris för kanske 70, 80 år sedan. De skulle slängas. Men bröderna Schlumpf hade näsa för saker och ting och tog tillvara på dem.
Men det var så mycket mera, som de ville ta vara på. Längst inne på företagets område fanns en byggnad, dit ingen utom bröderna hade tilltröde och en betrodd person. Ingen visste vad som fanns där inne.


Hemliga byggnaden
Så småningen gick det allt snabbare utför för den stora textilfabriken i Mulhouse och det blev konkurs. Alla anställda miste sina jobb. Så blev det dags för kokursförvaltningen att öppna alla dörrar. Och vad hittade man där längst inne i de hemliga byggnaden på fabriksområdet? Jo massor av gamla bilar! Det var till inköp av alla dessa gamla bilar, som företagets vinster hade gått i stället för investeringar i nya moderna maskiner som kanske kunnat ge företaget ny krafter för framtiden.


Vreden hotade samlingen
Alla jobbare på fabriken blev förbannade. Ilskan skulle kunna komma att gå ut över brödernas fantastiska bilsamling. Men då gick polis och militär in och hejdade folkvreden. Och i Frankrike blev det plötsligt bra fart hos olika aktörer att rädda denna fantastiska skatt som visade bilismen historia koncentrerat på en enda plats. Plötsligt insåg man, att detta var en möjlighet att ge Mulhouse ett fantastiskt turistmål! Staten, regionen bilistorganisationer och andra gick samman att rädda bilsamlingen, som i dag är unik (i det ordets verkliga bemärkelse). I Bröderna Schlumpfs bilmuseum finns i dag kanske 500 bilar. Fordon vars namn du aldrig hört , fordon du aldrig sett. Fordon som i sin teknik är mycket långt framme i tiden. Dyrbara fordon. Billiga fordon.

Bugatti Royale i entrén
Det fordon, som du möter direkt i entrén till detta fantastiska museum, är en Bugatti (självklart, Frankrikes mest förnäma bil genom tiderna) modell Royale. Det byggdes bara tolv sådana, och muset har några stycken. Ettore Bugatti körde/åkte självklart en sådan. Bilen hade tillnamnet Royale eftresom man avsåg att sälja dett synnerligen exklusiva fordon till kungligheter.
I verkligheten köptes ingen Bugatti Royale av någon kunglighet. Prins Bertil i Sverige tävlade dock med Bugatti av "enklare" sort.
En av bilderna här bredvid visar en annan ovanlig bil. Den heter Farman. En annan synnerligen exklusiv bil var Hispano-Suiza. Eller Voisin, tillverkad av den egocentriske mannen Gabriel Voisin.

Åk till Mulhouse och se detta fantastiska bilmuseum. När du ändå är i Mulhouse kan du också passa på att besöka järnvägsmuseet där. Det har vi inte sett tyvärr, men det lär vara lika fint som Schlumpfs bilmuseum! .

Senaste uppdatering
2008-01-27