  
 
|
|
VERONA
Verona I, 1994.
Redan namnet på denna sägenomspunna stad får en att bli
nyfiken.
Det blev i alla fall Gerd och jag 1997.
I Dagens Industri såg jag, att bussreseföretaget Scandorama
hade ett erjudande om en resa med flyg från Köpenhamn till
Verona - med två operaföreställningar dessutom i Arenan!!
Det lockade, verkligen!
Redan något år dessförinnan - 1994 - hade jag varit i Verona som
pressrepresentant i en delegation från det dåvarande, numera av Malmö uppslukade, Kristianstads
län. Den resan var en svarsvisit sedan länsledningen där
nere hade varit på besök i Kristianstad. Det som framför
allt intresserade dem i det synnerligen näringslivsintresserade området
i norra Italien var, att Kristianstad då hade lyckats att dra till
sig Sveriges första flygförbindelse med Litauen! Och som senare
följdes av Sveriges första färjeförbindelse med Litauen.
Det ville de företagsamma italienarna kunna dra nytta av!
Dessa fördelar lyckades Kristianstad dock inte behålla, tyvärr.
Hur som helst, jag ingick i delegationen med länsrådet i spetsen
och med representanter för kommunen. Dessutom fanns det ett antal
elever med från musikskolan i Kristianstad, som skulle medverka
- och dessutom kom att göra en stor succé.
Vi flög direkt från Kristianstad: den dåvarande energiske
och entreprenörielle flygplatschefen hade sett att det fanns en chans
att utveckla flygplatsen med en flygförbindelse till just - Verona!
Så vi flög med en nyetablerad reguljär flyglinje dit!
Stor pompa och ståt. Middag med regionledningen och mottagningar.
Vi åt middag på restaurangen mitt i Verona, Tres Corona -
som hade just tre kronor som logotype i företagsnamnet!
Verona gav verkligen mersmak!
Eleverna från musikskolan besökte olika inrättnignar ochframförde
bejublade luciatåg där (detta var i december). När vi
skulle flyga hem från Veronas ganska stora internationella flygplats
spontanagerade musikskoleeleverna och gav en "extraföreställning"
på flygplatsen. Där satt det garvade Nato-soldater - som lät
tårarna falla när kristianstadsungdomarna sjöng av bara
hjärtat!
Kristianstads musikskolas elever gjorde stor succé när eleverna spontant bjöd väntande flygpassagerare på luciatåg på flygplatsen i Verona! En Nato-soldat på väg hem fick till och med en tår i ögat.
Verona II, 1997.
Nå, Verona:
Det är klart jag och Gerd skulle dit (igen)! Vi hoppade på
resan från Köpenhamn, och förundrades över att det
satt en kille i avgångshallen och läste något för
brinnande livet.
Det var guiden, skulle det visa sig. Han hade aldrig varit i Verona! Han
hade fått hoppa in för en tjej, som bussföretaget i sista
stund upptäckt väntade barn.
Busschauffören som sedan kuskade runt med oss hade nog heller aldrig
varit i Verona med omgivning. Han körde bara vilse...
Men det var en fantastisk upplevelse att se denna Romeo och Julias underbara
stad. Allra starkast minne gav dock de två operaföreställningarna
i Veronas enorma Arena, byggd på 800-talet och av samma typ som
Collosseum i Rom.
Första operan vi såg var (förstås) Verdis Aida.
Fullständigt fantastiskt, är kortfattat intrycken.
Att sitta där tillsammanas med 17 000 (sjuttontusen) andra människor,
som kom från hela Europa, var en otrolig upplevelse.
Att få se och lyssna till triumfmarschen och trumpeterna långt
där borta på arenans bortersta sida - det var oförglömligt!!!
OCH DET FANNS INGA MIKROFONER DÄR.
DET FANNS NATURLIGTVIS HELLER INTE EN ENDA HÖGTALARE HELLER DÄR
BLAND DESSA 17000 ÅSKÅDARE.
A LLA HÖRDE ALLT, ALLA SÅG ALLT!!!
Och så måste jag tillägga, att efter denna fantastiska
föreställning, som började med att vi i den brännande
kvällssolen stod i biljettkö från klockan 18, sedan mer
eller mindre slog oss in till en sittplats där högt, högt
uppe på stenraderna, och fick vänta tills solen gått
ner eller strax efter klockan 21 innan föreställningen började,
så lämnade vi och alla de andra 17 000 åskådarna
arenan vid halv tvåtiden i den mörka natten och gick ut i Verona.
Lyckliga, upprymda, glada och nöjda.
VI VÄLTE INGA BILAR, VI SLOG INTE
SÖNDER NÅGRA FÖNSTERRUTOR, VI SLOG INGEN MEDMÄNNISKA
PÅ KÄFTEN, INGA KNIVAR LUFTADE MINDERVÄRDESKOMPLEXEN!
Alla var helt enkelt synnerligen lyckliga efter en så otroligt fin
föreställning!
Minnen att ta med sig hem, minsann! Efter andra dagens åskväder
och våldsamma regnskurar var det dags igen att se nästa opera,
Bizets Carmen. Solen sken, och vi var väl 20 000 åskådare.
Efterspelet: se ovan...
Jodå,
vi hann med mycket annat den här veckan. Vi besökte Verdis födelsehem,
vi såg var han gick i skola, vi såg den lilla opera/teater,
där han började sin fantastiska bana som kompositör och
senare politiker.
Vi var också uppe i Lago di Como och såg den lilla staden
med sina gamla byggnader och med det fantastiskt gröna vattnet i
sjön. Vi bodde i den lilla staden Vizenza en bit från Verona,
och där såg vi bland annat teatern med sina fina kulisser i
otroliga perspektiv.
Veckan efter att vi var där kom den fantastiska sångerskan
Cecilia Bartoly och sjöng in en CD-skiva just i den teatern. Vi såg
senare ett program om inspelningen på en tysk tv-kanal. Vi har naturligtvis
också skivan med hennes obegripligt fantastiska stämma.
Och hela resan avslutades med en snabbtur till Venedig...
Det
var en resa som verkligen gav mersmak!
Verona, denna härliga stad, ligger för våra fötter!
Verona III, 2001.
År 2001 var det dags igen med en tur till Verona, nu tillsammans
med vännerna Birgitta och Ido Leden.
Den här gången landade vi i Milano och åkte buss till
Verona, där vi bodde.
Jag har aldrig, vare sig förr eller senare sett så stark trafik
någonstans som på motorvägen mellan Milano och Verona.
Och så mycket lastbilar. Det märks verkligen, att norra Italien
är ett land av företagsamhet och företag. Längs med
vägen såg vi det ena småföretaget efter det andra,
snyggt byggda med ordning och reda runtomkring. Hur många som helst.
En syn man gärna hade velat se i Sverige. Men det finns nog en betydande
mental skillnad i inställningen till företagande mellan Sverige
och Italien. Ja, kanske inte om man ska jämföra med allt i Italien
söder om Rom, förstås...
Redan andra kvällen var det dags för första operaföreställningen.
Det var som vi hade hoppats Verdis Aida!
Om den kan man återigen säga, att den var fantastisk. Hela
föreställningen förstärktes av publikens oerhörda
känsla för det hela. Föreställningen inleddes med
tre gong-gongslag och i den nästa helt nedgångna solen tände
publiken tusentals stearinljus som ytterligare förstärkte den
förtätade och förväntansfulla stämningen.
Och så inleddes då operan... Vi var faktiskt den här
gången 23 000 (tjugotre tusen) människor som satt med största
möjliga andakt och väntade på Verdis härliga musik,
här kompletterad och förstärkt med en oerhört fin
och välstämd scenografi. Inget modernt trams här. Inga
fjanterier med kulsprutebeväpnade fjantar som kutade runt, inga moderna
fordon som jazzade in över scenen. Allt var synnerligen samstämt
mellan musik, story och scenografi och det fick hela föreställningen
att ge ett mycket starkt intryck!
Ja - behöver jag säga det - efteråt tömdes arenan
på tjugo minuter. Det var inga slagsmål, inga bilar som vältes
och förstördes, inga butiksfönster som slogs sönder,
inga poliser överhuvdtaget som behövde ingripa någonstans
alls. Vi stannade vid en kiosk och fick var sin öl och sedan tog
vi en taxi till hotellet, synnerligen glada och nöjda över att
ha fått se en otroligt fin Aida-föreställning igen!
Ja, så måste jag ju
faktiskt deklarera detta:
Måtte vi aldrig behöva se fler Verdi-operor totalfjantade som
den som gavs i svensk tv nyåret 2007/8 från Bregenz i Schweiz.
Där utspelades Verdis opera Trubaduren på en oljeplattform
med elden sprutande från borrtornen och med folk som sprang omkring
över scenen och på borrtornen iklädda overaller och med kulsprutepistoler
i händerna. Hemskt, hemskt, hemskt, måste jag säga!!!
Och slutligen förstärktes detta bedrövliga intryck av att
man körde in en ny bil av sydtyskt fabrikat på scenen (företaget
hade väl sponsrat fett)... Huuuu...
...fast då fick man ju ta till slutgreppet. Off-knappen på
teven...
|
|
Verona 1997
Giuseppe Verdi, 1813 - 1901.
Verona I.
Första gången i Verona. Man kunde lätt tro, att staden hedrade oss, det svenska besöket. Men icke! Den blå flaggan med gult kors är faktiskt stadens egen flagga!
"Bildbeviset" - jag stannar för fotografering mitt i huvudstråket i Verona.
Vi Kristianstadsbor var också inbjudna att besöka regionkontoret och dess landshövding.
Verona II
Verdis födelsehem i Busseto, en rätt oansenlig byggnad, som i dag är ett självklart och stort turistmål.
Den här tavlan sitter i Verdis födelsehem.
Teatern i Busseto var Verdis första riktiga arbetaplats. Från 1836 var han där Maestro di musica, och där började han också arbeta med sin första opera.
Arenan i Verona. Här spelas sedan 1913 - man ville det året fira Verdis 100-årsdag och gav åtta föreställningar av Aida - operor under sommaren. Hundratusentals människor vallfärdar dit årligen. Arenan rymmer cirka 23 000 platser. Alla hör allt - utan mikrofoner eller högtalare.
Här laddar publiken upp inför kvällens föreställning av Aida 1997. Föreställningen börjar klockan 21.15 och avslutas cirka klockan 01.30.
Nästan fullsatt och publiken väntar med stora förväntningar på att spelet ska börja.
Här är operan igång, därav den dåliga bilden.
Efter att ha njutit av opereor i Verona kan man ju ta sig till Venedig. Här folkmyllret sommaren 1997 på Markusplatsen.
Venedig. Kanalerna. Mera behöver man nog inte säga...
Vi bodde i staden Vicenza några mil från Verona. Här en bild från teatern med den skickligt gjorda kulissen. Veckan efter att vi var där kom den utomordentligt fina sångerskan Cecilia Bartoli dit och sjöng in en CD-skiva. Ispelningen visade i tysk tv något år senare!
Hur
ska Sverige klara framtidens energibehov?
Jo:
 |
